Hit har höstresorna gått

Lördag: Som nu är tradition samlades vi “spårvägstid” 06:21 Shellmacken i Kungälv, och som även det är tradition bjöd Berit på kaffe och sillmacka I Uddevalla när vi kom dit. Sen var alla samlade och vi drog mot Strömstad och färjan till Sandefjord. Det hade börjat regna under överresan så det var bara att dra på sig regnkläder innan vi körde av färjan, sen blev det lite strul innan alla hade hittat ut ur Sandefjord och vi körde i samlad trupp mot Rjukan. När vi hade kört halvvägs var det dags för resans STORA äventyr. Under en järnvägsviadukt forsade vattnet fram och det var faktiskt 20-30 cm djupt och ett riktigt äventyr att komma igenom. Men alla kom igenom helskinnade – men inte torra, och vi pustade ut en stund innan det var dags att dra vidare. När vi kom fram till Notodden var det några som tog sig en macka och en rejäl bensträckare, sen beslutade vi att köra närmsta vägen till Gaustablikk och stugan vi hade hyrt. När vi kom upp på fjället på 1200 meters höjd så var det så låga moln så vi såg nog inte längre än 10-20 meter framför oss, så det blev till att köra lugnt. Nåväl, vi kom fram och hittade stugan som visade sig vara en riktig timrad fjällstuga som låg riktigt fint och var ganska ny. Tyvärr så visade det sig att det bara fanns dubbelsängar så det tog en stund innan alla hade hittat sin sängkamrat… Men till sist hade alla kommit på plats och damerna började med middagen, eftersom de var det första matlaget, medan några av oss andra kröp in i bastun och hade det skönt. Väl till bords smakade maten alldeles förträffligt och vi satt en stund och njöt av något gott i glaset och en trevlig kväll tillsammans.

Söndag: Det blev en ganska tidig frukost och vi diskuterade dagens körning och beslutade att ta en mindre tur in i Tessungdalen via Karlsund och Nordstebö. Det kom en liten regnskur men annars var vädret ganska behagligt att köra i. Denna väg körde vi faktiskt år 2000 när vi skulle till Geilo, men vägen var delvis ganska skumpig eftersom beläggningen på vägen var lite dålig. När det började gå riktigt uppför igen stannade vi till och beundrade utsikten en stund innan vi vände tillbaka för att hitta ett ställe att äta lunch på, men vi kom fram till Rjukan innan vi hittade ett bra ställe. Nöjda och belåtna så var det bara att köra uppför fjället igen och till stugan, det växte fram små horn i pannan på några av oss när vi körde upp för fjället, vägen inbjöd verkligen att dra på gashandtaget rejält, bra asfalt och bra sikt utom i hårnålskurvorna. Väl framme var det dags för nästa matlag att börja med middagen och Glenn, Terje och Lennart ordnade en alldeles förträfflig måltid som vi njöt av allihop. Även denna kväll blev det lite snack och några historier innan det var dags att gå till kojs.

Måndag: Även idag var det tidig frukost och vi beslutade att ta den vägen som vi kom första dagen men även denna dag var det dimma och låga moln så utsikten såg man inte mycket av. Men vi tankade vid Sauland och åkte vidare via Stuvestrå och fram till V37. Nu hade vi Telemark och Hardangervidda på vänster sida av oss och vi hade fantastiska vyer. Vi körde via Mösvassdammen innan vi började nedfärden till Rjukan, och där fick vi stå still vid ett rödljus 25 min, de släppte bara på trafiken varje jämn timme p.g.a. ett vägbygge och nu såg man Rjukan framför och nedanför sig som ligger mäktigt mellan dessa höga berg. Till sist började vi åka igen och nu åkte vi genom denna resans första tunnel vilket är underligt för tunnlar finns det gott om i Norge. Väl framme i stugan var det dags för mat igen. Janne, Conny och undertecknad fixade kvällens middag och det var i alla fall ingen som klagade. Denna afton fick vi besök av en räv, det var en ung räv som strök runt huset och den var inte skygg. Kanske för att fler än vi lagt ut mat till den? Vi bjöd på kall spaghetti. Så det var många kameror som kom fram, för det var ganska fräckt. Sen hade vi lite att snacka om innan vi gick till sängs..

Tisdag: Efter frukost var det några som åkte ner till Rjukan och gick in på det museum som ligger i den gamla fabriken och visar historien samt den kampen som den Norska motståndsrörelsen haft under 2:a världskriget. Det är en stark berättelse de har att berätta. Efter detta åkte de upp över fjället igen och alla återförenades för dagens tur som först gick ner till Sauland där vi tog vänster fram till V364 och följde den som gick runt Tinnsjöns östra sida.  Men det var ganska dåliga vägar på denna sida av Tinnsjön vilket gjorde att dagens tur blev ganska skumpig. Det är synd att V37 som går på västsidan var avstängd för tunnelunderhåll, för den vägen är ganska rolig att köra, bra väg med stora kurvor men man kan inte få allt. Väl hemma i stugan började Rolf och Anders med maten medan några av oss övriga kröp in i bastun en stund. Under maten och under kvällen pratade vi om denna resa och hur vi vill att framtidens resor och stugor skall se ut. Vi får prata mer vid nästa årsmöte då vi hoppas att mer folk är närvarande. Men vi gick till sist i säng för morgondagen skulle vi åka hem.

Onsdag: Efter frukost var det dags att packa och bege sig hemåt, nu åkte vi via Sauland – Notudden – Gvarv – Ulefoss – Porsgrunn – Larvik fram till Sandefjord. Nu var det varmt och strålande sol. Men trots lite dåligt väder de övriga dagarna var vi mycket nöjda med denna resa, vi har sett fantastiska vyer och Gaustatoppen är nog Norges vackraste fjäll. På färjan till Strömstad och över en fika där konstaterade vi alla att vi längtar till nästa resa och vi som var med var Janne Hansen – Berit Spetsmark – Conny Sjöberg – Glenn Lundberg – Rolf Bergquist – Lennart Jansson – Harriet Svensson – Anders Carlsson – Terje Eriksson – Birgitta Schörnig – Ronnie Lindgren (vilken som vanligt har skrivit dessa rader).

Lördag

Vi skulle träffas klockan 06:09 vid Shell-macken i Kungälv allihop och jag garanterar att alla blev mäkta imponerade när ordförande, kassören samt sekreteraren rullade in prick 06:09. Men eftersom vi arbetar eller har arbetat på Spårvägen vet vi att vi måste hålla tidtabellen. Nåväl vi drog vidare mot Uddevalla där Berit hade kaffe och macka färdigt till oss, och eftersom det var lite dimmigt och kyligt smakade det mycket gott, särskilt de som fick specialmackor. Men vi hade lite brått så vi tog farväl av Berit och drog vidare mot Strömstad, men det kändes ganska ledsamt att Berit inte åkte med. Väl ombord så satte vi oss till bords och intog en mycket god brunch, och vips var klockan 12:30 och vi var framme. Vi valde att åka E18 via Larvik, Porsgrunn, Arendal och Kristiansand. Där gick vi på E39 och körde till Lindesnes där vi hade bokat två stugor. Men innan vi kom fram hade GPS:en hittat en liten väg som bestod av nykrattat grus, och det var riktigt intressant att köra på den vägen. Nåväl vi kom fram till Spangereid och vi hittade en affär där vi köpte det vi behövde till middag och frukost och drog sen vidare till stugorna. Det visade sig att detta var Norges sydligaste camping och stugorna var kanon, och medan vi installerade oss tog Harriet, som fixat kvällens mat, befälet i köket och satte oss övriga i arbete. Vi satte oss till bords och njöt av en mycket god stek, och pratade om grusvägen.

Söndag

Solen sken på oss när vi vaknade och självklart var Conny Sjöberg uppe med tuppen och fixade frukost. Denna resa hade han Terje som kompanjon så vi andra i stugan vaknade till lukten av nybryggt kaffe. Efter frukosten körde vi via Lyngdal, Farsund ut till Lista fyr där vi tog en fika, sen drog vi till Flekkefjord där vi åt lunch. Efter lunchen körde vi via Liknes, Lyngdal till stugorna i Lindesnäs. Väl framme var det dags för bastu medan Lennart och resten i hans stuga fixade kvällsmat, och denna kväll var det tacos vilket smakade gott. Efter maten hade Janne fixat en frågetävling och vi fick gnugga våra geniknölar lite grand, allt med varierande svar. Conny var väl den som hade svarat mest fel på en fråga, men nu glömmer han aldrig att Ingo blev värdsmästare 1959 och inte 1956…

Lördag 22 aug

För ovanligheten skull samlades vi inte på taket Rantorget denna gång utan vid Shell Kungälv, men det gick lika bra för det. Vi körde gamla vägen upp och Harriet mötte upp vid Stenungsund, och när vi stannade i Uddevalla för att hämta upp Berit fick vi en kopp kaffe och macka av Berit och hennes dotter Jennifer. Nöjda och belåtna drog vi till sist iväg och anlände till färjeterminalen i Strömstad eftersom vi skulle åka färjan till Sandefjord. När vi surrat våra MC (med repstumpar) gick vi upp för att få oss lite mat, det var en stor buffé som stod och väntade på oss. När vi då äntligen startade resan i Norge var vi mätta och belåtna och vi körde via Bö, Gvarv, Skien till Seljord där vi tog en fika. Sen via Åmot mot Röldal och de sista 5 milen började det regna så det var blött och kallt när vi körde över Haukelifjället. Då var det skönt när det började gå nerför och vi visste att det inte var långt kvar. Väl framme så kom vi snabbt i ordning och det första matlaget bestående av Harriet, Berit och Birgitta S började med maten. Det smakade riktigt gott, så efter lite tjöt och någon öl och vin var det dags för John Blund.

Söndag 23 aug

Conny var som vanligt uppe före tuppen och började med frukosten och snart satt vi alla runt bordet och åt. Vart vi skulle på dagstrippen diskuterades och vi enades om att köra väg 13 via Hambrabö och Suldal mot Sand. Men det blev lite oorganiserat när vi åkte iväg så några vek av åt höger istället för vänster, men vi fick kontakt med varandra efter en stund och enades om att ses i Sand. Denna väg går stora sträckor genom en dalgång och är ganska fin att åka på, det är många tunnlar (minst 18 st) av varierad kvalité att köra igenom. Väl i Sand tittade vi på en laxstudio, och visserligen var det mäktigt men inte så intressant. Vi intog en gemensam lunch i Sand innan vi tog färjan till Ropeid och körde via Sauda över fjället Hegerlandsnuten på väg 520 mot Röldal. När det började gå neråt och vi såg hela Röldal nedanför oss var det mäktigt. Väl framme i stugan så började kvällens matlag med middagen, det var Conny, Glenn, Janne och Ronnie som slagit sina franska matlagningskunskaper ihop och stod för maten. Medan grytan kokade gick vi ett gäng killar samt Harriet ner till bastun för att svettas lite grand. Vi kylde av oss med ett dopp i fjällbäcken och där var det kallt, mycket kallt. Nåväl, tillbaka i stugan satte vi oss till bords och åt och drack mycket gott. Det var nöjda kamrater som lade huvudet på kudden när det var dags för detta.

Måndag 24 aug

Återigen började Conny med frukosten innan fan fått tofflorna på sig, och under natten så var det någon som körde någon tysk kvalitetsmaskin som tyckte det var synd att Jannes MC inte var under presenning. Därför försökte han täcka över Jannes cykel och man får ta vad man har så det blev dasspapper. Detta skrattade vi gott åt  men snart satt vi tillsammans och åt och pratade om dagens tur, och vi kom fram till att åka den mycket vackra väg 13 ner till Odda och vidare därifrån. Vi valde att åka gamla vägen över Röldals-fjället istället för att ta tunneln ner till Odda, och några stannade för att beundra den mäktiga Löteforsen, och den är mäktig. Efter att njutit av både utsikten och en glass körde vi vidare, när vi kom fram till Odda tog vi till höger och körde via Espe och Kinsarvik mot Brimnes där vi skulle ta en färja till Bruravik. Men vi kunde inte låta bli att stanna till efter vägen för att köpa en kartong moreller och njuta i solen ett tag. Vi kom fram till färjan ganska exakt så vi var snart framme på andra sidan och körde vidare till Ulvik där vi intog en lunch. Vi körde sen vidare över Espelandsdalen via väg 7 och 13 till Kvanndal där vi skulle ta nästa färja, även här kom vi fram exakt när den skulle gå så det var bara till att köra ombord. Sen var det bara att fortsätta på väg13 mot Odda och tillbaka till Röldal och denna afton var det Björn, Henrik, Carry och Åke som skulle visa sig på styva linan och stå för maten. Det var ingen som blev besviken över det de presterat, maten smakade utmärkt och även denna kväll njöt vi av att sitta och prata över god mat och dryck.

Tisdag 25 aug

Conny som vanligt – vi får väl börja kalla honom Frukost-Conny – vi blir lite bortskämda allihop. Men det smakar bra med frukost, och idag enades vi om att köra tillbaka mot Odda på väg 13 fast nu svänga vänster och ta den milslånga Folgefonn-tunneln för att komma till Bygdetun och sen köra via Södra Årsnäs till Rosendal där vi planerade att ha lunch. Även på denna väg fanns det en mäktig fors som vi stannade och tittade på och i fjorden fanns det även en massa laxodlingar. Väl framme vid Rosendal gick vi upp till Baroniet och åt lunch. Efter denna drog vi till Matre där vi skulle ta en färja men nu var den tur vi haft vid andra färjor som bortblåst, nu fick vi vänta 1,5 timme på nästa. Men Birgitta Lund och Harriet visade inga sura miner utan de tog sig ett nakenbad bakom en pir och påstod att det inte var kallt, fan tror det. Efter ett tag kom färjan och tog oss över men nu började himlen mörkna och när vi körde av färjan vid Skånevik på väg 48 så regnade det och det höll i sig tills vi kom hem. Tur att det inte var så långt att köra och vi körde väg 48 fram till E 134 och sen till Röldal. Denna afton skulle Birgitta L, Lisbeth, Terje och Lennart göra mat och även denna afton blev det en bastu för några av oss innan vi satte oss till bords. Maten var mycket god och vi var rörande överens om att detta med matlag som står för maten har varit en lysande idé – detta måste bli en stående tradition. Vi började ju med detta när vi var i Norge förra året och varje gång har det varit fantastisk god mat och ALLA har verkligen ansträngt sig. Nu var det ju sista kvällen på denna resa och det är alltid lite sorgligt, men vi har haft roligt och i stugan har vi skrattat mycket. Några var med för första gången och några fick till och med öknamn, Lennart begåvades med namnet Helikopter-Lennart och varför får ni fråga honom om. Eller jag är klart mutbar….. Nåväl det var roligt med lite nya ansikten och röster. Hoppas att vi ses på fler resor, och hoppas ni som inte var med blir lite sugna när ni läser om vart vi åkt och varit, kanske åker ni med på nästa resa.

Onsdag 26 aug

Vi gav oss iväg tidigt och nu var Haukelitunneln avstängd så vi fick vänta på en ledarbil som skulle lotsa oss på den smala vägen över fjället. Vi fick stanna vid ett tillfälle och föraren i ledarbilen var tvungen att gå ut och schasa iväg ett par får som sömnigt låg kvar mitt på vägen.  Sedan tog vi samma väg hem som vi gjorde upp, fram till Seljord. Efter att vi ätit en bit tog vi av mot Notodden, Drammen, Dröback, Halden och väg 22 via Vassbotten och Sverige. När det bär hemåt så stannar man ju inte så ofta och man vill ju hem så det blir ju bara en transportsträcka. Vi funderade visserligen på att åka över Rjukan men avstod. Vi måste bocka och tacka Janne och Birgitta S för en trevligt upplagd resa, de hade lagt upp trevliga förslag på rutter. Vi som varit där tidigare åkte på en del nya vägar, allt fungerade utmärkt så ett stort tackfrån oss som åkte med.

Glenn L, Conny S, Lennart J, Harriet S,Terje E, Björn N, Henrik N, Birgitta L, Carry L, Lisbeth J, Åke J, Berit S, Janne H, Birgitta S och Ronnie L - som skrivit ner vad som hände.

Tisdag
Efter många om och men blev vi 14 st som skulle åka med till Norge, tyvärr var Glenn tvungen att avstå eftersom hans MC blivit stulen tidigare och inte hann bli färdig. Prygel till dom som inte kan låta andras MC vara ifred! Nåväl, strax efter 14.00 samlades vi på Rantorget för en fika, alla utom Berit som vi skulle hämta upp i Uddevalla och Rulle som skulle ansluta efter vägen. Efter fikat startade vi våra MC och började resan, vi körde E6:an upp till Uddevalla, och Rulle smög så fint in strax innan Ödsmålsbron. När vi kom fram där Berit bor hade hon fixat lite dricka vilket smakade bra då det var ganska varmt. Till sist var vi då alla samlade och gav oss iväg. Vi svängde av vid Dingle och tog väg 165 vid Hällevadsholm och körde in i Norge via Vassbotten. Fortsatte sen på den fina blå-gröna vägen 22 genom Halden fram till Olberg i Trögstad där vi hade hyrt tre hytter. Efter att vi installerat oss gjorde vi lite soppa och tillbringade ett par timmar utanför hytterna i glatt samspråk.

Onsdag

Vi startade ganska tidigt eftersom det var långt att köra och vi fortsatte på väg 22 via Lilleström, strax utanför gick vi in på ett fik och fick lite frukost. Nu var vi på väg 4 och körde via Brandbu och väg 34 till Dokka, nu var inte vägarna så roliga men det skulle bli bättre. Väg 33 fram till Leira där vi svängde in på väg 51 och körde över Tisleidalen och nu blev det bättre vägar – trodde vi! Men efter ett par kilometer gick det över till grus… Nu var det ganska hårt packad grus så det gick rätt bra att köra, vi tog en fika uppe på fjället hos en trevlig dam som bjöd oss på lite våfflor. Vi fortsatte sen och det blev asfalt ganska snart och vi närmade oss Gol. Efter ett par kilometer på väg 7 med bara en halvtimma kvar till Geilo började det regna så några av oss stannade för att ta på regnkläder. Men det var nu inte långt kvar så vi var snart framme allihop. Eftersom vi hade blivit indelade i matlag åkte Conny, Hans och undertecknad som var i ett matlag samt Terje, Janne och Birgitta S med för att handla middag och frukostmat. Det var en stor stuga som vi hade hyrt så vi hade riktigt bra med plats, gott om toaletter och en bastu. Medan dom övriga kopplade av fixade vi kvällsmaten och det blev fisksoppa med en liten starter bestående av Jägermeister och dadlar inlindade i bacon. Detta var mycket uppskattat av dom övriga så medan maten avnjöts började dom övriga matlagen att tissla och tassla över recept och förslag. Kvällen fortsatte i Kungssalen (fint skall det vara) där vi pratade om fortsatta dagsturer.

Torsdag

Denna dag bestämde vi att vi skulle köra till Aurlandsvangen, några av oss var där med GSMC 1999 och det är många grandiosa vyer att titta på. Nu delade vi upp oss i två grupper men vi körde alla samma väg. Vi körde väg 50 över Sudnedalen och Stembergdalen, men nu blev det kallt – 3,8 grader vid över 1200 meters höjd över havet – och mycket fuktigt. Så det var regnkläder på både för att skydda oss från kylan och vätan. Väl framme vid utsiktsplatsen över Aurlandsvangen var vi alla hänförda över utsikten, för oss som var där för nio år sen var det kul att återse platsen och minnas tillbaka på vägen dit med tunnlarna. Vi bestämde sen att vi skulle ta värdens längsta biltunnel som finns där, Leirdalstunneln som är 2,5 mil lång. Det var kul att ha kört den men det är ganska tråkigt att köra så gott som bara rakt fram så länge i en tunnel. Men efter en stund på E16 vek vi av till Mörkedalen, nu hade kylan försvunnit och solen tittade fram så vi tog av oss regnkläderna och fortsatte fram till Hemsedal där vi intog lunch. Efter lunchen körde Carry, Åke och Rulle snabbt till Geilo för dom var kvällens matlag och dom skulle proviantera. När alla kommit fram till Geilo gick vi in på restaurangen och beställde en öl till allihop. Den drack vi för Willem, precis som hans söner önskat, och våra tankar gick till en trevlig och god kamrat. Efter detta tog några en bastu och några andra en promenad medan maten tillagades. Det var tydligen lite tekniska problem så det tog lite tid innan maten var klar, men det var mycket gott. Vi fick Gulaschgryta, vin och en liten förrätt, allt lagat med kärlek. Så kvällen var lyckad, fredagens tur diskuterades och vi beslutade att åka över Hardangervidda.

Fredag

Nu var det strålande väder och efter frukosten körde vi iväg på väg 7 över Hardangervidda, även denna dag i två grupper. Det är mäktigt och mycket vackert på ett märkligt sätt att köra på fjällen, man ser snön som ligger kvar lite här och där och det är på något sätt ett månlandskap. Vi stannade till vid Vöringsfossen och upplevde gamla fina minnen, några av oss var där 2000, det var väldigt mycket turister där och det kan man förstå för det är mäktigt. Nåväl vi fortsatte efter en fika i korkskruvstunnlarna ner mot Eidfjord, men svängde strax vänster mot Hjölmodalen. Det är en 5 km väg svagt uppför innan man kom fram till en liten dal med mycket höga berg runt omkring, ganska mäktigt, och i dalen var det några gamla hus utspridda. Några av oss fortsatte vidare uppför en grusväg på en mycket slingrig väg men när vi kom upp till vägens slut var det inte mycket att se, det var bara att vända neråt igen. Nu skulle vi till Simadalen och besöka Kieåsen som är en gård som ligger 600 meter över fjorden och dalen. Skulle man besöka denna gård förr var det en mycket besvärlig klättring uppför berget, men nu har dom byggt en väg upp med en tunnel som inte har någon belysning. Vi träffades där uppe allihop och det var en hänförande utsikt, vi hade läst om denna gård i en bok som heter ”Folket på Kieåsen”. Rekommenderar att ni läser den, det är en intressant bok som beskriver hur folket levde där. Men nu var det dags att dra tillbaka till Geilo efter att vi ätit lite grand i Eidfjord, och idag var det Janne, Björn, Terje och Magnus som skulle handla och fixa maten för kvällen. Denna gång blev det pasta och en god köttfärssås, även nu blev det förrätt och dessutom dessert. Det var mycket gott, så det var en samling mätta och nöjda deltagare som satt och däste resten av kvällen med lite gott att dricka.

Lördag

Eftersom vi skulle åka långt på söndagen beslutade vi att dagens tur inte skulle vara så lång. Efter att Conny, Björn och Terje gjort frukost körde vi väg 40 genom Skurdalen och Tunhovd ner till Rödberg på serpentinvägar där vi intog en macka och satt en stund i solen och njöt. Sen körde vi tillbaka upp men svängde via Rukkedalen ner till Nesbyen, där var det någon marknad men det var ganska mycket folk så vi åkte i omgångar tillbaka via väg 7 till Geilo. Denna kväll var det damernas afton Birgitta, Birgitta, Berit och Lis skulle laga till något smarrigt. Vi fick en liten drink, några dadlar samt en förrätt, huvudrätten var en biff med ugnstekta potatis och rotfrukter efter detta blev det en dessert. Efter maten var vi alla helt överens om att vi inte kunde utse vilket matlag som lagat den bästa maten för faktum är att vi har ätit fantastisk god mat varje kväll. Vi var även överens om att detta var ett roligt sätt att dela upp sysslorna vid spisen på, så nästa år blir det nya matlag.

Söndag

Efter en tidig frukost drog vi allihop iväg på väg 40 via Rödby och Numedalen ner via Lampeland, Kongsberg, Drammen och Dröbak till E6 och sen var det raka spåret hem. Vi skildes åt efter hand, men några tappra tog en sen lunch ihop längs vägen.

Denna resa har varit problemfri och inga incidenter har vi haft, vädret har varit bra – har väl behövts regnkläder 16 mil av 200. Vi hade ett nytt koncept i år när det gällde matlagning, som jag beskrivit ovan var vi indelade i matlag och vi tyckte alla att det var riktigt roligt. Dom som var med i år och åker med på höstresan nästa gång tar nog med sig lite recept och en och annan spännande krydda. Vägarna i Norge är riktigt roliga att köra på även om det var lite ojämnt på någon vägsträcka. Riktigt kul att det följer med lite nytt folk på våra resor, även om det är roligt att återse dom gamla rävarna som nästan alltid åker med.

Dom som var med: Åke Jakobsson, Rulle Linell, Crry Lund, Birgitta Lund, Björn Jansson, Terje Eriksson, Magnus Pettersson, Conny Sjöberg, Janne Hansen, Berit Spetsmark, Hans Molander, Lis Ullvin, Birgitta Schörnig och Ronnie Lindgren.

Fredag

Då var det dags för höstresan 2006, vilken fick ett lite annat upplägg än vad som var tänkt. Eftersom båten till Kristiansand med DFDS var abonnerad fick vi starta på fredag morgon istället så 08.00 intog vi gemensam frukost på Rantorget innan det var dags att rulla ut våra 16 motorcyklar på vägarna. Vi valde att köra via Kode-Tjörn-Orust-Skredsvik innan vi gick på E6 vid Munkedal. Efter ett kort stopp tog vi färjan i Strömstad till Sandefjord. Väl i Norge valde vi att åka via Skien, Drangedal och Nissedal innan vi kom fram till Vrådal där vi hade bokat två stugor med vacker utsikt över sjön Nisser. Efter uppackning fixade vi lite gulachsoppa och en brödbit och avrundade med en bastu innan det var dags för kudden.

Lördag

Vi drog vidare mot Oanes där vi skulle vara i tre nätter och vi körde genom Björnevasshytta och Flateland innan vi gick på en lite mindre vägar. Dessa vägar var inte stora men i förvånande gott skick. Vi passerade genom Myklestöyl och Sinnes och det var mycket skog och växtlighet, efter en lunch gick vi på väg 45. Nu var vägen som en mer vanlig norsk väg, det vill säga två bilar har ibland svårt att mötas. Vi körde genom Hunne och Övstebodalen och det var grant, men det drog ihop sig med mer och mer mörka moln på himlen. Efter ett tag så var det dags för regnställ på, men vi körde vidare via Dyrkjedal och Oltedal fram till Lauvvik där vi tog färjan över till Oanes. Nu trodde vi att vi hade någon mil kvar att köra men stugorna låg bara nån km från färjeläget. Det var skönt att komma in i stugorna efter en ganska lång blöt tripp. Vi fick ett lite större hus och två stugor och vi bodde 8 st i huset och 4 var i stugorna. Tobias hade erbjudit sig att stå för maten denna kväll och han fixade pasta med köttfärssås som smakade kanon. Vi åt alla måltider i det större huset så det var ett glatt gäng som samspråkade på kvällen. Det blir ju lite gott att dricka till maten som inte gör saken sämre. Vi tog den stora stugan som samlingsstuga.  Rune tog på sig disken.

Söndag

Nu regnade det redan på morgonen men efter frukosten var det dags att dra iväg mot Lysebotn och dom berömda kurvorna ner till fjorden. En del säger att det är 27 st och en del säger 32. Nåväl vi var förväntansfulla där vi satt på våra MC och undrade hur det skulle vara. Det var bara 12 mils körning till Lysebotten så därför hade vi ingen brådska och när vi kom upp på toppen av fjället stannade vi till och imponerades av flera hundratals små stenrösen som folk hade lagt runt om i terrängen. Men vi körde snabbt vidare och nu bar det nerför och vi kom fram till en restaurang som låg som ett örnnäste vid en klippkant på 1000 m höjd. Härifrån var det en makalös utsikt över vägen ner till fjorden och vi tog en matbit innan vi körde sista biten ner. Väl nere skulle vi ta färja tillbaka till Forsand och medan vi väntade pratade vi allihop om hur grant det hade varit. Färjan tillbaka var den sista turistfärjan för säsongen och guidade oss på sevärdheterna vid fjorden. Tyvärr så var molnen så låga så vi såg aldrig upp till Bolten som var det första att titta på. Men det var fantastiska vyer, vi fick se allt ifrån storslagna klippformationer till en och annan liten gård på sluttningarna. Där gäller det att inte ha glömt något på inköpslistan för då får dom problem. Vi stannade till vid ett kraftverk som byggdes 1917 och försörjde Stavanger med ström och där fick vi se värdens största trappstege av trä 4444 trappsteg!! Nästa stora syn var naturligtvis Preikestola – denna märkliga klippa 604 meter över fjorden som vi tänkte gå till på måndagen. Vi såg att det var folk som tittade ut över kanten ner mot fjorden och båten och tanken på att stå där uppe ut kittlade i magen på oss som var här nere. Nu var det inte långt kvar till Forsand där vi skulle sluta vår fjordtur, så framme var det bara att köra av och över bron till Oanes och ta av sig alla mc-prylar och ta en god öl och prata om dagens upplevelser. Conny och undertecknad skulle stå för maten denna afton och vi fick ihop pommes och karbonader (pannbiff) med sallad till och även detta tycktes smaka för det blev inget kvar. Efter lite mer tjöt och en pilsner så var det dags att nanna. Rune tog även denna kväll på sig disken.

Måndag

Nu var det dags att ta den ca 2 tim långa promenaden i terräng för att se Preikestola och se om man vågade sig ut till kanten, men detta var första gången på alla våra resor som regnet hindrade oss att göra någonting. Det regnade verkligen ordentligt. Janne trotsade regnet och drog in till Stavanger eftersom hans kopplingsvajer var på väg att brista. Övriga satt bara och tittade ut och väntade ut regnet, men vi tog i alla fall en promenad ner till Lysefjordcentret där vi intog en god lunch. Väl tillbaka så bestämde sig Thomas, Marika, Birgitta, Michael, Terje och Kaj att trotsa regnet och gå upp till Preikestola i alla fall, så dom tog rejält med regnkläder på sig och körde iväg. Tänk på att det är två timmars vandring i brant terräng med stenar, vatten och berg som man skall gå över innan man kommer fram och sen skall man samma väg tillbaka. Nåväl vi övriga fick umgås i stugvärmen istället vilket inte är helt fel det heller. Efter 4,5 timmar så kommer äntligen våra tappra bergsgetter tillbaka, trötta men med all rätt mycket stolta över sin bedrift. Dom var lite besvikna att vädret hade varit dåligt och sikten inte var den bästa ifrån berget, men dom var helnöjda med insatsen. Under tiden dom tog en välbehövlig dusch lade Dennis och Stefan sista handen vid kycklinggrytan med ris som dom fixat. Så ni kan förstå att det inte saknades samtalsämne denna afton. Nu diskade andra än Rune.

Tisdag

Nu var det dags att dra sig hemåt och efter att vi packat våra MC så bar det iväg på väg 13 via Jörpeland och Årdal och sen tog vi färjan över Garsundfjorden. När vi skulle köra av började Marikas MC hacka riktigt ordentligt. Hon fick igång den efter ett litet tag men den gick inte bra så vi stannade till efter någon mil och nu gick den bara på en cylinder. Vi fick slå våra kloka huvuden ihop och med Terje som den stora problemlösaren konstaterade vi att det var vatten i bensinen. Det var bara att tömma tank och förgasare tanka om och starta igen. Men den var fortfarande inte ok, även om den startade, men så fort Marika varvade upp tvärdog den. Vi tog ett beslut att Terje, Dennis, Janne, Thomas, Marika och Magnus stannade kvar och gjorde ett försök till med att försöka rensa förgasarna ifrån vatten medan övriga i gruppen drog vidare mot Akkerhaugen där vi bokat stugor för natten. Vi måste dit innan dom stängde. Vi som drog vidare fortsatte på väg 13 via Sand, Suldal, Brattlandsdal innan vi kom fram till Röldal (där vi var 2005) där vi åt lite gott innan det var dags att dra vidare, då hade vi passerat genom 33 tunnlar av varierande kvalité på väg och ljus. När vi avnjutit maten dök glädjande gänget upp som fixat Marikas MC och Marika körde sin mc med ett leende. Nåväl medan dom andra åt resterna efter oss drog vi övriga vidare över Nordland och Telemark via Edland, denna sträcka är riktigt skön att köra mc på många fina kurvor både tvära och långa sköna. Sedan körde vi vidare via Åmot och Seljord (där vi var 2003 för övrigt) och där tog vi väg 36 via Bö och Akkerhaugen där vi skulle ligga i samma stugor som 2005 nämligen vid Norsjö Ferieland. Men i år fegade Tobias ur när det gällde att försöka sig på Wakeboardbanan. Kvällsmaten fixade Birgitta med bistånd av Conny och Dennis, en god tacosoppa blev det. Nu var det tidigt till sängs för vi hade många mil framför oss på morgonen. Även denna kväll diskade andra än Rune.

Onsdag

Så var det dags för sista packandet för denna resa och vi drog iväg vid 09.00. Magnus hade redan dragit vidare norröver mot Trondheim och Nordkap, vi övriga körde ca 15 min tills vi kom fram till Gvarv och Aarnes vägkrog för nu var det dags för den berömda sjöfararfrukosten! Denna frukost vet dom som var med 2001 var det innebär – detta är en frukost för riktiga knuttar – och det roliga var att kocken kände igen oss, fantastiskt. Efter frukosten var det lite tyngre förare som styrde sina MC mot Sverige. Vi valde att köra via Drammen och tunneln innan vi kom fram till E6. Efter ett kort tank- och fikastopp så delades gänget upp, några drog direkt hem medan en del av oss körde via Halden och väg 22, den blå-gröna vägen, som vanligtvis är en väg som man kan gasa på lite grand på. Men dels regnade det och dels var den belagd med afaltsgrus så det blev en ganska lagom takt fram till Hällevadsholm där vi tog en bensträckare. Och vem kom gående där med en hund om inte Bo Högberg vår gamla kassör. Så det blev en stunds prat innan vi delade upp oss lite grand för nu ville alla hem på lite olika sätt.  Det har varit en givande tripp trots lite regn men alla var ändå mycket nöjda.

Ni som varit med på några av resorna till Norge känner säkert igen en del av vägarna och orterna, men det är så att dels så finns det inte så många vägval att göra men det mesta beror på att vissa avsnitt är som gjorda att köra mc på. Men om det blir Norge även nästa år och i så fall var i Norge vi åker får vi diskutera på årsmötet, eller se om det dyker upp något förslag under vintern.

Vi 16 som åkte med på denna resan var:

Stefan, Conny, Magnus, Tobias, Thomas, Marika, Dennis, Kaj, Billy, Terje, Janne, Michael, Rune, Christer, Birgitta och så Ronnie som kom ihåg lite grand.

Fredag 27 augusti

Klockan 10.00 på fredag så var vi äntligen framme. Det tog längre tid än vi räknat med att ta sig genom passkontrollen så vi kom iväg lite senare än vi hade tänkt. Det var lite struligt att hitta rätt väg ut genom Newcastle men till sist så var vi ändå på väg och det dröjde inte många mil innan vi var inne i Skottland. Vägarna blev skönare och roligare att köra på efterhand och snart så var vi i Peebles där vi skulle äta lunch. Vi hittade en trevlig pub där några provade Skottlands nationalrätt Haggis direkt medan vi andra åt mera vanlig mat. Det var en ganska pratglad kypare som serverade oss, och maten kom väldigt snabbt fram på borden.

Efter en stund var det dags att ge sig iväg mot Balloch vid Loch Lomond där vi skulle sova de 2 första nätterna. Nu var det riktigt roliga vägar att köra på med väldigt fin natur och vi tog en bensträckare i timmen fast vi skulle kunna tagit en ny bensträckare varje kilometer så mycket finns det att se på. Men vi kom fram till Balloch och hittade de två B&B som vi skulle bo på. Efter en dusch gick vi till en pub och tog oss en välförtjänt öl efter 26 mil på våra MC, och efter det så gick vi och åt på en indisk restaurang innan vi ganska tidigt gick till sängs.

Vi hade kommit överens om att åka och titta på Highland Games som hölls i Dunoon som låg 12 mil ifrån Balloch. Det var en upplevelse – både när vi kom fram och på vägen dit. Vi stannade på en liten Essomack för att tanka och när vi stod där så hörde vi ett vrål och ett svenskt DJÄVLAR… Men det var bara Stefan som trodde att hans MC gick på diesel. Efter att vi tömt Stefans tank och tankat RÄTT bensin drog vi vidare.

När vi kom fram så var det mäktigt, vi hörde säckpipor överallt. Det var över 200 olika band som tävlade i att spela säckpipa, och en massa enormt stora skottar i kilt plus en kvinna som kastade slägga, cementblock och stötte stock. Måste säga att det var mäktigt att gå omkring bland alla stånd med prylar och höra säckpipa överallt och det var mycket folk som besökte detta Highland Games som var ett av Skottlands största.

Efter ett par timmar vände vi tillbaka lagom till regnet som började, så efter ett par mil stannade vi för te och scones. När vi kom tillbaka Balloch samlades vi på puben innan vi gick till en italiensk restaurang och åt.

Söndag 29 augusti

Nu skulle vi åka till Dornie, en sträcka på  nästan 28 mil, och denna sträcka blev den jobbigaste för det regnade mest hela tiden även om det blev några mil med sol. Med andra ord ett typiskt skotskt väder. Men vilka vägar! Några bitar var otroligt smala, några väldigt kurviga men alla väldigt roliga att köra på. Vi stannade i Fort William där vi ganska blöta men på ett gott humör käkade lunch, och där vi åt så var det en mor och hennes dotter från Sverige som serverade oss. Kändes lite märkligt…

Men vi drog snart vidare i blandat Skotskt väder och nu kom vi in i högländerna och det märktes på naturen. Det var kargt och ödsligt men sagolikt vackert med vattenfall och vindlande vägar, för att inte nämna alla får. Vi körde genom Five Sisters, som är fem bergstoppar, men molnen skymde tyvärr sikten så vi kunde bara ana den mäktiga synen. Men vi kom fram och även här så var vi uppdelade på två B&B men det var gångavstånd emellan. Dornie är en mycken liten by men det fanns flera hotell, pubar och restauranger där vi kunde äta och ta oss en öl.

Måndag 30 augusti

Nu skulle vi åka ut till Skye och det var resans höjdpunkt. Men först besökte vi slottet Eilean Donan Castle i Dornie. När vi kom ut från slottet så stod det en skotte i kilt och spelade säckpipa, då kändes det verkligen att vi var i Skottland. Det var enormt vackert på Skye! Vi käkade fish & chips i Portree där skillnaden mellan ebb och flod var väldigt tydlig och körde sedan runt östra delen. Vi såg de enorma klipporna och vattenfallet i Kilt Rock. Vilken syn! Även här var vägarna ibland väldigt smala, single roads med mötesplatser, men väldigt roliga att köra på och när vi kom fram till Dornie efter dagens rundtur så var vi helt tagna av allt vi upplevt och nöjda med vägarna vi kört på. Så det blev en middag med några goda öl på kvällen.

Tisdag 31 augusti

Så var det dags att åka vidare. Idag skulle det bli ca 23 mil till Tomintoul och mot Whiskydistriktet. Det verkar tjatigt att nämna dessa underbara naturupplevelser som vi fick men det är fantastiskt! Nåväl, vi stannade till vid Loch Ness Visitors Centre och käkade en glass. Eftersom ingen av oss tror på något sjöodjur så gick vi inte in, men det var ganka skönt att sitta en stund i solen för vädret var kanon.

Vi hade tänkt äta lunch i Fort George som vi trodde var en liten by, men det visade sig att det var ett militärfort. Så vi försökte i Nairn istället men där hittade vi ingen parkering så vi åkte vidare. Klockan var inte så mycket när vi kom fram till Tomintoul som visade sig vara en liten mysig by. Dom flesta av oss låg på ett B&B som visade sig ha varit ett gammalt hotell från 1891 med slitna men ganska charmiga rum. Två av oss låg snett över gatan på ett annat B&B, och även i den här byn gick vi och tog oss en bit mat och fortsatte sen kvällen på en pub. Nu utmanade Magnus några av oss på pool, men det var bara att blåsa honom lite i örat så tappade han koncentrationen…

Onsdag 1 september

Nu var det dags för Whisky-vännerna att få sitt! Vi åkte till Glenlivet och fick oss en guidad rundtur vilket var ganska intressant, bl a fick vi veta att de producerar 8 miljoner flaskor om året! Efter rundturen så fick vi provsmaka på tre olika årgångar av Whisky, en vanlig 12-årig, en tolvårig med lite Sherrylagring och en 16-årig. Sen beslutade vi att det nog inte var läge att besöka fler destillerier. Så vi drog vidare och damerna stack till ett ”pottery” och vi herrar körde snabbt till Tomintoul och ölen på puben. Även denna dagen var vädret kanon.

Torsdag 2 september

Nu började resan dra sig mot sitt slut så nu bar det av mot Edinburgh, en tripp på 23 mil. Nu gick färden över några skidanläggningar så det var mycket upp och ner och många krökar. Det var rätt så häftigt när vi körde över Devil’s Elbow där en del sträckor var skyltade som MC-frekven-terade, och de var riktigt roliga att köra på. Vi stannade till i Pitlochry och Skottlands minsta destilleri – Edradour – och så åt vi lunch i Pitlochry som var en riktig mysig liten stad. Efter det så drog vi på ner till Edinburgh och hittade vårt B&B som hette Braveheart direkt. Så sista kvällen i Skottland tittade vi på slottet, tog ett par öl på några pubar och åt på en Mexikansk restaurang. Det var många nöjda tankar som somnade in på kudden den natten.

Fredag 3 september

Ja nu var det bara 22 mil kvar att köra och det var bra väder men blåsigt. Vi valde den snabbaste vägen även om den var lite tråkig, det gällde att inte missa färjan. Men resan gick bra så 14.00 rullade vi ombord och surrade fast våra MC. På båtresan hem försökte vi smälta alla intryck men det fanns även mycket tid till vila i solen på däck. Det var med blandade känslor som vi anlände till Göteborg den 4 september kl 17.30.

Alla kurviga, smala, backiga, goa, kanonvägar. Vädret som förutom en regndag (fast även då hade vi lite sol) var kanon. Alla B&B som vi låg på – hur mysiga som helst – och vilket trevligt folk! Naturen som pendlade mellan vidsträckta hedar, berg och kullar. Dessa sköna småbyar med riktig gammal kultur. Alla trevliga pubar med underbara människor. Var det då inget negativt undrar ni nog. Nää, visserligen var det mycket får vid vägarna som man fick vara uppmärksam på och en hel del döda smådjur men det var inget större problem. Vi kan nog tänka oss att åka tillbaka allihop eller kanske vi åker till Irland någon gång. Vi får väl se…

Vi som var med på resan var:

Carry på Honda VFR 750

Birgitta J på Suzuki Bandit 600

Bosse och Jeanette på Honda Gold Wing

Conny på Yamaha Virago 750

Rune på en Kawasaki 800

Björn på en Kawasaki GTR 1100

Stefan på en Suzuki Marauder Diesel800

Billy på en Honda Pan European

Terje på en Yamaha FJ 1200

Solveig på Yamaha TDM

Magnus på en BMW T 1150 R

Birgitta S och Ronnie (som skrivit dessa rader) på sina Suzuki Marauder 1600

Tisdagen den 20 augusti klockan 16.00 samlades GSMC på taket Rantorget för avresa till Norge, vi var 8 st på 7 mc. Färden gick på E6 upp till Oslo och till Haraldsheim vandrarhem. Man kan väl inte säga att E6 är rolig att köra men detta var bara en transportsträcka så det fick väl gå. När vi kom fram bytte vi snabbt om och tog trikken ner till stan, och vid Aker Brygge hittade vi en intressant fotoutställning. Det var en mängd foton tagna på 300 – 3000 meters höjd, med mycket varierande motiv - Venedig med Marcusplatsen och kanalerna, små jordplättar med stenmurar omkring på Irland, tätt liggande nakenbadare i Frankrike. Ja det fanns säkert 30-40 olika foton i storformat, väldigt fina och intressanta. Efter att vi varit lite kulturella så satte vi oss på Aker Brygge och intog en kall norsk öl, men kvällen var sen så det blev bara en öl till innan vi tog trikken tillbaka till vandrarhemmet.

Onsdag morgon efter frukosten åkte vi vidare på E 6 norrut, och nu var det lite roligare vägar - det svängde lite mer i alla fall - men tyvärr var det lite dimma. Men efter några timmar klarnade det upp och solen sken med värme på oss, liksom den gjorde hela tiden resten av resan. När vi kört en stund kom vi fram till Lillehammer där vi stannade till för att se oss omkring bland de gamla husen i centrum och ta en lunch, och nu var det varmt - riktigt varmt. Men vi åkte vidare och efter ett par timmar var vi framme vid Sjoa där vi hade hyrt in oss på ett vandrarhem. Då hade Birgitta, Carry och Hannes redan kommit fram, de hade nämligen kört från Dalarna där de varit på semester. Så nu blev det raskt av med alla kläder och en dusch, sen satte vi oss på altanen i kortbyxor med en kall pilsner och pratade och tittade på bergstopparna och hörde älven forsa fram. Mysigt! Det här vandrarhemmet var riktigt gammalt och frukosten åt vi i storstugan i en 1700-talsbyggnad.

Torsdag morgon packade vi våra mc igen och drog vidare, vi skulle till Geiranger. Nu bar det uppför mest hela tiden, så det var aktiv körning hela tiden och vi kom upp till Grotli fjällstuga där vi stannade för fika och lunch. Det var inte långt kvar till Geiranger så efter lunchen körde vi vidare och kom fram till vägen upp till Dalsnibba. Några av oss åkte upp till den 1476 m höga toppen där de hade en vidunderlig utsikt, resten av oss andra åkte ner till Geiranger och de hytter som vi bokat. Nu skulle Magnus ansluta sig till oss - han skulle köra ca 70 mil direkt från Degerfors. Detta var väl de bästa hytter som vi bokat någon gång, vilken utsikt och vilka vyer, och inte minst vilket väder! Strålande sol och riktigt varmt!

När de andra som varit på Dalsnibba kom fram så enades vi om att ta en tur med båt på Geirangerfjorden, och klockan 17.00 så tuffade vi ut med båt på fjorden. Vad fick vi då se när vi gled förbi våra hytter, jo Magnus som just klev av sin mc. Det var ju synd att han inte hann fram så han kunde ha åkt med. Det var mäktigt att åka båt på fjorden och se dessa höga berg omkring sig som stupade rätt ner på sina ställen, och guiden ombord berättade om de gårdar som låg på bergen runt omkring. På vägen ut så var det några som sade att de sett en val i fjorden, men vi andra var lite skeptiska.

Det låg ett och annat hus uppe på de branta sluttningarna, tänk att människor bott så ödsligt. Guiden berättade om en familj som bott där med kor, getter och en häst (hur nu den hade kommit dit, det fanns ju inga som helst vägar) samt sju barn. Barnen fick de binda med rep mellan varandra och förankrade i huset när de vuxna var ute och arbetade på de små åkerlotter som de hade. Detta för att inte barnen skulle ramla ner för de branta sluttningarna! Vi åkte även förbi några granna vattenfall, Sju Systrar hette ett och mittemot låg ett annat som kallades Friaren.

Efter 50 minuter vände båten och då var vi 8 km från öppet vatten, och på tillbakavägen tittade vi alla efter valen. Och plötsligt ropade Birgitta J till att ”där var den” och alla turister, tyskar, fransmän började filma och ta kort. Men det visade sig att det bara var en svallvåg och en kaffemugg som guppade i vattnet. Tänk när de skall visa de korten och filmerna när de kommer hem… Men skepparen ombord på båten saktade plötsligt in båten och när han svängt runt lite fick vi se val! Det var två näbbvalar på 5-6 meter som kom upp till ytan, den som var närmast var 8-10 meter ifrån båten. Så visst vi fick se val, och det ser man ju inte varje dag så det var kul.

När båten kom in till kaj igen stod Magnus och väntade på oss så nu var vi alla samlade, vilket var skönt. Nu var klockan strax efter sju så det var dags att få lite mat i magen. Styrelsen gick iväg och handlade frukostmat till morgonen och vi övriga gick till en restaurang och tog en öl medan vi väntade på styrelsen så vi alla kunde äta. Efter maten gick vi hem och fortsatte pratet på verandan. Tänk att få sitta en sen augustikväll i kortbyxor högt upp i Norge utan att frysa och dricka en kall öl med sina vänner.

Nu har vi i GSMC varit på vår årliga Norgetur, och i år så valde vi att åka lite annorlunda. Vi träffades som vanligt på taket Rantorget, det var tisdagen den 22 augusti kl 18.00. Vi var 12 MC och en passagerare, och det var tre helt nya medlemmar som var med denna gång: Solveig som åkte med som passagerare, Birgitta J som åkte på lånad MC samt Birgitta S som åkte på egen hoj. Det var roligt att dessa tjejer från trafiken kommit med i vår MC-klubb och att de åkte med.

När alla var samlade så åkte vi till Skandiahamnen för att ta båten till Kristiansand, och när vi väl kommit ombord och surrat fast våra motorcyklar ordentligt så var det dags att ladda upp för resan. Så med lite mat, nån öl och lite dans i kroppen gick vi till slut och lade oss i våra kojer. På morgonen när båten sakta stävade in i Kristiansand var vädret strålande varmt och med klarblå himmel. Visserligen började dagen med lite blodvite, då en av cyklarna attackerade en av oss, och sen fick vi börja resan med att byta ett däck på en av cyklarna. Men det var helt i sin ordning, det får inte vara för lätt i början. Till slut började vi i alla fall köra mot Geilo, som var vårt mål. Vi körde lugnt och fint, men när vi hade kört i 6-7 timmar började det bli kallt, för nu skulle vi över några fjäll. Vi körde bl a över Rjukan, men efter tre höga fjäll och ett par fina dalgångar var vi äntligen framme och kunde krypa in i en varm dusch resp bastu, vilket var välbehövligt.

På torsdagen beslutade vi att inte köra så långt eftersom resan upp varit många timmar på våra motorcyklar, så vi körde runt lite grand runt Geilo tills vi hittade en grusväg som gick till Hemsedal. Och det kunde ju inte Conny och Åke motstå, trots att de körde en Virago resp Harley – inga offroadcyklar precis! Vi övriga körde ner till Gol och tog lunch i lugn och ro. Efter lunchen delade vi på oss och några åkte tillbaka till Geilo medan de andra åkte till Hemsedal och hämtade Conny och Åke. När alla strålat samman i Geilo så satt vi och summerade våra intryck över en öl i solen på utsidan vandrarhemmet, och då började alla roliga historier och minnen komma fram. Kvällen blev sen men väldigt trivsam.

Fredag delade vi upp oss i två grupper, en grupp åkte över Jotunheimen mot Lom och sen på småvägar tillbaka. Det blev en liten nätt tripp på 60 mil, men de fick uppleva fantastiska vyer och vägar. Trots att både Kathe och Dennis tappade sina cyklar i en brant nerförssluttning så blev denna resan problemfri. Det blev inget allvarligt på deras cyklar, som väl var, och själva kom de undan utan skador. Fast resan för dem blev lång och lite kylig på slutet. Den andra gruppen åkte över Hardangervidda till Eidfjord, det blev bara ca 20 mil den dagen, men även här var det förunderligt vackert, särskilt vid Vöringsfossen som var väldigt mäktig. Ett litet snöbollskrig hann vi också med på hemresan till Geilo. På kvällen var vi ordentligt möra allihopa, men det var mycket skratt och glada miner och vi var alla överens om att dessa dagar i Norge hade varit underbara med utmärkta vägar och kanonväder. Alla trivdes ihop, särskilt våra färskastemedlemmar - tjejerna från trafiken -som vi genast döpte till Scandal Beauties. Ni kan ju försöka gissa varför…!

Lördag morgon var det bara en fråga som gällde – att åka hem till Göteborg direkt eller att övernatta någonstans på vägen, det var ju närmare 60 mil hem. Men vi kom överens om att vi kör så får vi se hur vi gör, så det blev 10 mils körning och en bensträckare, 10 mil igen och en fika osv. Vi körde väg 22 ner genom Norge, en fantastiskt vacker väg, och kom in till Sverige vid den lilla gränsövergången vid Vassbotten, och innan vi visste ordet av så var det bara 12 mil kvar till Göteborg. Då tog vi sista fikastoppet och där satt vi allihop och längtade till nästa tripp…

Vi var alla överens om att våra resor är kanon, särskilt denna, och Norge är ett härligt land att åka MC i. Vi återvänder gärna hit igen! Så om någon blev sugen att hänga på så kom igen!

Vi som var med på resan var

Åke S, Dennis S, Kathe S, Carry L, Terje S, Billy A, Ronnie L från Rantorget, Birgitta S, Birgitta J, Solveig A, Åke H från trafiken och Conny S från anläggningen.